Några dagar i paradiset

Här har det varit tyst ett tag. Det beror på att jag kopplade ner och bort och for till stället en aldrig vill lämna när en väl är där – Mattila finngård i den värmländska finnskogen, bara några kilometer från norska gränsen. Där driver naturbarnet Kurt Eide ett litet längdskidparadis, en plats på jorden som är opretentiös, lite råbarkad och helt magisk. Jag for dit med sambo och två skidåkande vänner, och det blev några dagar med slitvargsmil i snöfall och okörda spår, längs blöt och tung manchesterskejtbädd, i lössnö uppför opistade backar – men också delvis i nerförsbackeräls och skoterkörda spår till grannfinngården Juhola där jag hittade solen en svårvallad förmiddag i tuggummisnö.

Jag har haft det så bra att det nästan känns overkligt såhär i efterhand. En kväll handlade samtalet efter middagen om livet och vardagen och om vad som krävs för att det ska gå att få med sig lite av Mattilakänslan in i en vanlig tisdag. Hur ska en få ett liv med mer tid till väsentligheter och saker som känns bra i själen? Hur lite kan en egentligen jobba och ändå klara sig? Och hur enkel standard är en beredd att ha för att få tid och utrymme i utbyte? Jag har inga svar, men det är en ständigt pågående fundering i min hjärna, och jag hoppas att jag ska komma på receptet snart.

Men så länge tar jag med mig Mattila i hjärtat under resten av vintern, och hoppas att det inte dröjer tre år tills jag kan återvända nästa gång.

Härbren på grannfinngården Juhola, just innan solen tittade fram.

Härbren på grannfinngården Juhola, just innan solen tittade fram.

Vi bodde delvis i samma lilla stuga som sist - en gammal timrad stuga utan varmvatten och dusch, men med så himla mycket själ och charm.

Vi bodde delvis i samma lilla stuga som sist – en gammal timrad stuga utan varmvatten och dusch, men med så himla mycket själ och charm.

En bild rätt som beskriver veckan rätt bra - det var inte särskilt lätt att få till fästet.

En bild rätt som beskriver veckan rätt bra – det var inte särskilt lätt att få till fästet.